Nelly föddes för tre och en halv månad sedan. Hon är en pigg och glad liten tjej som upptäcker nya saker varje dag. Enligt Linda trivs hon bäst när hon får vara med och se vad som händer runt omkring.
– Nelly var ganska liten när hon föddes, hon vägde strax under 3 000 gram. Men hon äter och växer som hon ska och det går verkligen undan, konstaterar Linda.
Allting har gått bra och Nelly, Linda och pappa Magnus mår finfint. Men inför ett så stort beslut som att skaffa barn var det såklart en del saker som snurrade i huvudet. Utöver de vanliga frågorna så funderade Linda också på vilken betydelse hennes astma och allergier skulle kunna ha. Linda har haft astma nästan hela sitt liv och hon är allergisk mot alltifrån katter och hästar till pollen, nötter och stenfrukter. Och även om Linda sköter sin astma så bra att hon knappt märkt av den i vuxen ålder, undrade hon såklart om astman kunde bli ett bekymmer.
Astman märks inte i vardagen
– När jag var yngre fick jag ofta astmaanfall och jag blev trött och skakig av medicinerna som fanns då. Det var jobbigt.
I dag är det annorlunda. Nu för tiden märker Linda knappt av sin astma. Sedan många år tar hon underhållsbehandling, morgon och kväll. Det har blivit en rutin hon knappt tänker på.
– Jag mår så bra att jag tänkte att astman kanske hade vuxit bort. En tid innan jag blev gravid provade jag därför att sluta med medicinen men jag märkte direkt att symtomen kom tillbaka. Jag fick svårt att andas.
Hur påverkas barnet?
Inför graviditeten funderade Linda mycket på sin behandling.
– Medicinen jag tar varje dag innehåller kortison. Skulle jag fortsätta med den? Är det bättre att ta akutmedicinen oftare i stället? Den innehåller ju inte kortison. Och hur påverkas barnet om jag skulle få ett astmaanfall?
– Min läkare sa att om du mår bra så mår barnet bra. Han menade naturligtvis att jag måste få luft för att fostret ska få syre. Han tog min oro och mina funderingar på allvar. Han poängterade att jag själv måste känna efter och att jag själv måste fatta beslut om mina mediciner. Men han avrådde mig inte från att fortsätta med underhållsbehandlingen.
Linda funderade vidare. Hon sökte så mycket information hon kunde. Hon diskuterade med andra nyblivna och blivande mammor om hur de tänkte och gjorde med sina mediciner under graviditeten.
– Efter att ha tänkt över det ordentligt bestämde jag mig för att köra på med behandlingen precis som vanligt. Jag ville helt enkelt inte ta risken att utsätta vårt blivande barn för ett astmaanfall. Och jag är nöjd med mitt val. Jag var fri från anfall under hela graviditeten och Nelly är hur pigg och frisk som helst.
Många järn i elden
Tidigare jobbade Linda som undersköterska men hon bestämde sig för att sadla om och idag är hon föräldraledig från en tjänst som marknadsförare. Vid sidan av arbetet är hundar ett stort intresse för både Linda och sambon Magnus.
– Vi lägger fortfarande mycket av vår fritid på hundarna. Vi tränar agility och sökträning med våra egna och jag är dessutom ordförande och instruktör på den lokala hundklubben. Sedan Nelly föddes har jag inte hållit i några egna kurser men jag planerar att köra igång igen väldigt snart, säger Linda glatt.
Med ett spännande, omväxlande arbete och med många aktiviteter på fritiden är Linda van vid liv och rörelse. Nu står naturligtvis Nelly i fokus för Linda och Magnus uppmärksamhet.
– Det är en stor omställning att få barn. Mycket förändras, men det var vi beredda på. Vi hade funderat en hel del på hur det skulle bli att vara föräldrar innan vi skaffade Nelly.
– Jag trivs bra med att vara föräldraledig. Jag har fullt upp och för att få tiden att räcka till har jag utvecklat en ny talang. Numera kan jag göra nästan allt med bara en arm, ler Linda.
Och med van hand serverar hon kaffe och fixar i ordning på diskbänken – samtidigt som hon lyfter upp och tröstar Nelly som tröttnat på sin babysitter.
I form för förlossningen
Det finns de som jämför ansträngningen vid en förlossning med ansträngningen vid ett maratonlopp.
– Förlossningen var också ett skäl till att jag fortsatte som vanligt med underhållsbehandlingen. Om jag inte gjorde det skulle jag kanske vara i dålig form när det blev dags. Jag var också orolig för att den ansträngning som förlossningen faktiskt är skulle utlösa ett anfall.
Eftersom Linda är allergisk mot en del läkemedel så hade hon också tänkt igenom hur hon ville ha det med bedövning under förlossningen.
– Jag tänkte att man vet ju aldrig och jag ville inte ta några risker. Men under förlossningen ville barnmorskan ge mig bedövning för att jag skulle få vila lite. Först sa jag nej, men med löfte om att det fanns beredskap för en allergisk reaktion så tackade jag trots allt ja. Och det var rätt så skönt. Senare testade jag även lustgas men den gjorde varken till eller från för mig.
Nelly gjorde snabb entré
Efter åtta timmar på sjukhuset och efter bara en kvarts krystvärkar föddes Nelly.
– Hon klarade förlossningen bra trots att det gick lite snabbt på slutet. Hon hade fin färg, med alldeles lagom rosiga kinder och normal puls. Allt gick precis som vi hade hoppats, berättar Linda.
Den enda gången de nyblivna föräldrarna blev oroliga var när de hörde att det pep från Nellys luftrör.
– Jag tänkte direkt att det kanske berodde på min astma. Men läkaren och sjuksköterskorna lugnade oss. De förklarade att "slappa" luftrör är vanliga hos små barn och att det oftast växer bort.
– Även om jag inte är orolig för hennes luftrör längre så är det klart att jag funderar och önskar att Nelly ska ha ärvt pappa Magnus friska gener. Jag vill ju att hon ska slippa astma och allergi. Men hittills ser allt bra ut och egentligen är det väl ingenting att oroa sig för. Jag vet ju att det går att leva ett helt vanligt liv med astma. Det gör ju jag, avslutar Linda.
*Berättelsen om Nelly är ett fingerat typfall.