Effektiva astmaläkemedel har gett många patienter möjligheter till liv som de för 30 år sedan bara hade kunnat drömma om. Det var inte så väldigt länge sedan läkarna skrev en särskild sorts cigaretter på recept till sina astmapatienter. Idag finns betydligt bättre hjälp att ge. Möt en av Sveriges mest erfarna lungspecialister och ta del av hans syn på astmabehandling nu och då.

Kjell Larsson skulle egentligen bli hematolog. Men i mitten av 1970-talet svängde intresset över mot lungmedicin. Idag är Kjell professor vid lung- och allergienheten vid IMM (institutet för miljömedicin) på Karolinska Institutet.

Under Kjells dryga tre decennier som lungläkare har mycket hänt. Astmapatienterna har successivt kunnat erbjudas mycket effektivare behandlingar. Ett av de största genombrotten kom med inhalationssteroidernas intåg, runt 1980.

– Jag minns när vi en gång i tiden välsignade astmadroppet. Äntligen fanns det en behandling som hjälpte. Tidigare låg astmatikerna under en lång tid innan de blev bättre och kunde skrivas ut. I och med inhalationssteroiderna blev astma inte alls samma problem på sjukhusen längre. Idag är det ovanligt att man ger astmadropp. 

 – Det känns lite märkligt att tänka på att man skrev ut cigaretter till astmatiker så sent som på 70-talet. Ända fram till 1975 fanns det astmacigaretter, baserade på spikklubbeblad, registrerade i Sverige. Redan i Vedalitteraturen finns det för övrigt beskrivet hur man rökte spikklubbeblad, som innehåller atropinliknande alkaloider.

Runt förra sekelskiftet började adrenalin användas vid behandling av astma. Från detta utvecklades mer och mer selektiva behandlingsmetoder. På 70-talet kom de snabbverkande beta-2-agonisterna, som inte påverkar hjärtats receptorer. Detta är förstås en fördel, men för vissa patienter kändes det ovant.

– De kände inte ”kicken” av hjärteffekten, och tyckte de nya läkemedlen hade sämre effekt. 

Inhalationssteroider blev som sagt en milstolpe inom astmabehandlingen på 80-talet, och de följdes under 90-talet av de långverkande beta-2-agonisterna. Idag vet man genom många studier att kombinationsbehandling med inhalationssteroider tillsammans med långverkande beta-2-agonister ger bättre effekt än endast inhalationssteroider i höga doser.

Astma definierades i GINA guidelines som en inflammatorisk sjukdom först i slutet av 90-talet. Men dessa teorier var allmänt accepterade långt tidigare. Forskningen har gått genom många olika faser under de senaste decennierna.

Idag diskuteras också mycket kring hur astma tar sig olika skepnader, och intresset för så kallade astmafenotyper är stort.

– Astma hos en 10-årig kattallergiker och astma hos en ickeallergisk 60-årig med kronisk obstruktion - det är helt enkelt inte samma sjukdom. Astma är troligen en mängd olika sjukdomar, men idag har vi inga indikationer på att vi skulle behandla dessa på olika sätt. Jag tror att det är en stor uppgift i framtiden att försöka bena upp det här. Vi vill ju gärna dela in verkligheten i rutor, men biologin struntar i de här rutorna och rör till det för oss.

Kommer då astmatikerna att få uppleva lika stora förbättringar i behandlingsarsenalen de kommande 30 åren?

– Jag avstår helst ifrån att skåda i kristallkulan, säger Kjell. Även om vi ser markanta effekter här i våra cellkulturer vet vi inte vad det betyder när cellerna sitter på plats i luftvägarna, och när hela människan sedan är monterad runt de där cellerna. Det är klart - ju mer vi lär oss om mekanismerna, desto bättre kan vi designa nya läkemedel. Men den processen är så enormt lång, och de försök som gjorts på senare år har inte fallit så väldigt väl ut. Att optimera de behandlingar som vi redan har att tillgå är nog det som varit mest lyckosamt.

Text: Karin Rehn efter en intervju med Kjell Larsson.

<<Tillbaka